Musik, 11 maj 2026
Den brittiska synthpop-legenden Mesh är äntligen tillbaka med sitt åttonde album 'The Truth Doesn't Matter' – en mäktig samling på 16 spår som bevisar att tio års väntan var värt varje sekund.
Tio års väntan är över – Mesh levererar storslaget!
Vilken känsla det är att äntligen skriva dessa ord: Mesh är tillbaka! Efter en evighet av tystnad har den brittiska synthpop-duon Mark Hockings och Richard Silverthorn från Bristol levererat sitt åttonde album "The Truth Doesn't Matter" – och vilket mästerpiece det är!
Sedan det föregående albumet "Looking Skyward" från 2016 har fansen väntat och längtat. Nu, den 27 mars 2026, fick vi äntligen det vi så desperat behövde: 70 minuter med ren elektronisk magi fördelat på 16 spår som visar att Mesh inte bara är tillbaka – de är bättre än någonsin.
En reflektion av vår post-sannings era
Albumtiteln "The Truth Doesn't Matter" är inte vald på måfå. Som duon själva förklarar reflekterar den "tidsåldern av postfaktuella lögner" – en mörk underton som ibland sipprar in i de nya låtarna. Men trots det dystopiska temat lyckas Mesh behålla sin nästan kusliga förmåga att skriva elektroniska hits som är lika eleganta som de är fängslande.
Musikaliskt håller sig Mesh trogna sin framgångsrika formel från över 30 år tillbaka, men med modern produktion och exceptionell låtskrivning. Albumet "exploderar som en gnistrande fyrverkeri" medan det subtilt refererar till tre decennier av elektronisk musik – från Giorgio Moroder, Yazoo och Depeche Mode via Garbage och Massive Attack till mer samtida artister.
Höjdpunkter som ger gåshud
Öppningsspåret och titelspåret "The Truth Doesn't Matter" är så smittsamt att det knappt låter dig andas, med sin hypnotiska och bombastiska puls. Men det är den fantastiska "Bury Me Again" med Mari Kattman som verkligen imponerar – en ovärderlig bit av melankolisk elektronisk pop som fungerar som en nästan ceremoniel mörk pop-hymn laddad med otrolig emotionell intensitet.
Användar- och kritikerrecensioner strömmar in, och samtliga är överens: detta kan vara ett av de finaste synthpop-albumen som någonsin släppts. Som en recensent uttrycker det: "Varje spår lodgar sig fast i ditt sinne, vilket leder till spontan vissling, nynning och tillfälliga offentliga utbrott av dess oemotståndligt catchy refränger."
Samlarobjekt för de hängivna
För oss samlare finns albumet i flera fantastiska utgåvor: standard-CD, begränsad deluxe-utgåva med 48-sidigt konstbok, dubbelvinyl i vackra färger, och för de riktigt dedikerade – en limiterad boxset på bara 500 exemplar med signerat certifikat, poster och extramaterial.
Med nio bonusspår i deluxe-utgåvan, inklusive alternativa versioner och tidigare outgivna pärlor som "Lone Wolf" och "Michelle", får vi totalt 25 spår att fördjupa oss i.