Film, 28 oktober 2026
När VHS-formatet fyller 50 år kämpar Harvards arkivarier mot nedbrytande magnetband för att rädda unikt historiskt material – och en av metoderna är faktiskt att grädda banden i ugn.
En tyst katastrof i arkivens källare
Medan vi samlare på PAL Retro ofta jagar sällsynta VHS-skatter för nostalgins och samlarvärdets skull, pågår just nu ett betydligt allvarligare drama i Harvards arkivvalv. Där handlar det inte om att hitta en försegld kopia av en kultklassiker till bästa pris – utan om ren kulturell överlevnad.
Före streaming, före Blu-ray och före DVD var VHS-videokassetten videons kung. Formatet, som först lanserades i Japan 1976, var lättanvänt, kompatibelt med alla tv-apparater och prisvärt. Efter segern över Betamax-kassetten inledde VHS en era av amatörfilmande, hemmavideosamlingar och videobutiksuthyrning, och Harvards kuratorer började snabbt samla material på formatet. Problemet? Även om det inte finns någon exakt siffra på Harvards totala VHS-bestånd pekar en räkning från 2018 av audiovisuellt material på att det troligen rör sig om tiotusentals band.
Bandet ruttnar – bokstavligen
Men 50 år efter lanseringen är tekniken i det närmaste föråldrad, och kassetternas magnetband bryts ner med tiden, vilket sätter kuratorer, arkivarier och konservatorer i en kapplöpning mot klockan för att rädda så mycket som möjligt innan det är för sent.
Det är precis den typen av arbete som Joanne Donovan, ledande arkivarie för visuellt material vid Harvard Radcliffe Institutes Schlesinger Library, ägnar sina dagar åt. I ett klimatkontrollerat förvaringsvalv plockade hon nyligen fram en VHS-kassett med titeln "Honoring the Wisdom of Experience", daterad den 11 november 1995 – en inspelning som tillhör papperen efter Louisa Pinkham Howe, en sociolog och psykoterapeut som bland annat vittnade i rättsfallet Brown v. Board of Education om att rassegregation var psykologiskt skadligt för barn. Bandet har ännu inte digitaliserats.
"Digitalisering är verkligen en prioritet, med tanke på hur flyktigt det här formatet är," säger Donovan. "Det finns inte lika mycket information tillgänglig om kvinnors historia, och särskilt inte om kvinnor av färg. Det finns en risk att den går förlorad."
Fem tusen band och en kvarts digitaliserad
Omfattningen av problemet är enorm. Schlesinger, som samlar material kopplat till amerikanska kvinnors liv, förvarar omkring 5 000 VHS-band, och enligt Donovan finns bara ungefär en fjärdedel av samlingen tillgänglig digitalt. Och kvaliteten på det som faktiskt går att rädda blir allt sämre. När videor kommer tillbaka efter digitalisering är de ofta "snöiga", ett tecken på att bandet var för nedbrutet för att ge en tydlig inspelning.
Schlesingers VHS-bestånd innehåller bland annat material från kvinnorörelsens musikscen, muntliga historier, inspelningar med tongivande personer som kocken Julia Child, juristen Florynce Kennedy och poeten June Jordan, samt träningsvideor från Lamaze International och National Organization of Women. Det handlar alltså inte bara om Hollywoodfilmer och tecknade klassiker – utan om röster och ögonblick som annars riskerar att tystna för gott.
Konstverk på band – och ugnsmetoden
Problemet sträcker sig längre än till traditionella arkiv. På Harvards Busch-Reisinger Museum kommer många föremål i VHS-samlingen från Joseph Beuys, en tysk konstnär och teoretiker känd för sin omfamning av nya medier – men eftersom man inte kan spela upp en videokassett utan att slita ut den har dessa konstverk länge varit underrepresenterade i museets gallerier. Nu driver konservatorn Susan Costello ett projekt för att digitalisera analogt material, inklusive VHS-banden – ett arbete som visat sig vara betydligt mer komplicerat än att bara packa ner kassetterna i en låda.