Spel, 6 november 2026
Archer Macleans Defender-inspirerade klassiker Dropzone hade ett inbyggt myntinkast men nådde aldrig arkaden. Nu finns den oreleaserade coin-op-versionen bevarad, och den kan spelas i en Atari-emulator.
Det finns arkadspel som aldrig stod i en spelhall, men som ändå gör vårt samlarhjärta lite varmare. Den oreleaserade arkadversionen av Dropzone är ett sådant spel. Det är ett litet men riktigt fint stycke bevarad spelhistoria.
*Obs: fyndet har några år på nacken. Det dök upp i början av 2025 och har sedan dess skrivits om flera gånger, senast i sommar. Vi tycker att det förtjänar en plats i ljuset, eftersom arkadbevarandet består av just den här sortens stilla ögonblick.*
Vad var Dropzone?
För den som missade det: Dropzone är en skjutare i Defender-stil. Den skapades av den bortgångne brittiske spelutvecklaren Archer Maclean och gavs ut i Europa av U.S. Gold 1984. Först kom den till Atari 400/800. Maclean gjorde också en egen Commodore 64-konvertering, men den kunde inte slänga lika mycket grafik på skärmen som Atari-originalet.
Spelet fick senare ett långt liv. Det portades till NES, Game Boy, Game Boy Color och Game Gear, och det fick en uppföljare till SNES och PlayStation. Maclean har själv sagt att hans förebild var Eugene Jarvis klassiker Defender.
Myntinkastet som aldrig användes
Maclean ville se Dropzone i en riktig arkadkabinett. Han kodade därför in en myntfunktion direkt i spelet, som aktiverades genom att trycka upp på joystick 2. Av någon anledning gick projektet aldrig vidare mot utgivning. Det fanns heller ingen känd plan för en arkadrelease utöver hans egen önskan.
Den coin-op-version som nu har dykt upp hittades i material som kommit från Macleans arkiv. Det var sajten Games That Weren't som förvärvade materialet och räddade mjukvaran.
Hur spelar man den?
Här blir det lite nördigt. De bevarade ROM-filerna ligger i ATX-diskavbildningar, ett format som är krångligt för originalhårdvara men som moderna Atari 400/800-emulatorer klarar bra. Du behöver alltså ingen sällsynt PCB för att prova.
Kontrollerna kan vara en aning obekväma. På tangentbord kan man råka utlösa smart bombs av misstag. Med en spelkontroll blir rörelserna mer hanterbara, även om cloak- och bomb-funktionerna inte är lika självklara där.
Mer ur Macleans arkiv